Jag vet att det finns ett par tjejer som läser min blogg som har bett om min hjälp, jag berättar det här eftersom jag vet att så många hamnar i den fällan jag var i. Man vill vara smal o fin, men har ingen aning om hur kroppen fungerar! Man bara kör sitt race för att bli smal. Konsekvenserna får man deala med senare i livet. O tro mej, det är inte värt det!
”Vikt-diket”
Vikt är någonting som intresserar väldigt många. Att vara besatt av vikten är någonting som är direkt jobbigt.
Jag har själv varit där.
Vägt mig morgon, middag, kväll. Det var en ganska lång period, som gick i vågor. Det var som att tävla mot sig själv – konstant, o få det bevisat, hur bra jag var genom att stå på vågen o se resultat. Hade jag gått upp något gram från en dag till en annan åt jag Nutriellett under en dag.
Under en sån här period åt jag, visst gjorde jag det.. men det var många gånger jag kastade sista/sista tuggorna för att inte ”överäta”. Vilket jag absolut inte gjorde.
Åt jag rejäl mat, (med fetter i) kräktes jag, inte för att jag ville, men jag hade sabbat magens funktioner.
Laxerande tabletter var också en del av livet. Att se till att allt jag ätit kom ut regelbundet, då även den funktionen var kraftigt nedsatt pg a att jag åt för lite.
Man kunde kalla mig för ”periodare” i vikt-diket.
Jag levde, men jag levde inte livet.. allt handlade om hur jag åt, o siffrorna på vågen.
Att bli bortbjuden på middagar var jättejobbigt.
Vad som fick mig ur detta dike var att läsa o lära o praktisera.
Jag började ta reda på saker, läsa på allt jag kunde om olika sorters mat, vad är en kolhydrat? Vad är protein? Vad är energi? Fetter, vilka e bra/dåliga?
Kroppen, hur fungerar den..? Vad behöver kroppen?
Fortfarande ligger det i mitt intresse att läsa o hålla mig uppdaterad. Det finns så mycket rapporter o forskningsrön, uppsatser, faktaböcker.
Idag förstår jag så mycket mer.
Hade jag ätit konstant som jag åt under mina perioder hade jag sett ut som 60 år vid mina 40, haft ett otroligt skört skellett, näringsbrist o haft en hud som såg trött o matt ut. Jag hade säkert varit jättesmal, men priset är inte värt det!!!
Mina barn hade haft en orkeslös, viktfixerad mamma.
Det valde jag bort. Tack Jesus!
Idag ligger mitt fokus på att hålla mig i bra form, genom Pilates, styrka o konditionsträning. 20 min varje dag. Samt att äta o r d e n t l i g a måltider.
Det är en del av min vardag o jag tycker det är jätteroligt.
Vikten har jag lärt mig om, att mina 60 kg som alltid varit min ”målvikt” inte passar min kropp, utan den vill hålla sig vid 61-62 kg.
Nu väger jag mig ungefär 2 gånger/vecka och är jättenöjd, då jag insett att min kropp vant sig vid de vanor jag vant den vid! J Goda o sunda vanor.
Jag är noga med vad jag äter, och att äta regelbundet.
Hela familjens matvanor förändrades med mina, vi uteslöt en hel del ur kosten o la till en del, nu har det gått ca 1 år sedan dess och det fungerar jättebra. Ingen saknar någonting.
Någonting som jag tycker är ganska bra är att ”förbereda nästa måltid” så den står klar, då blir det inga oförutsedda intag.
Jag tror inte på ”nu ska jag bara äta sallad” eller ”nu ska jag banta” eller ”nu kör jag nutrillett” .. jag lovar lovar lovar, det håller inte! På kort sikt kanske. Men sen då?`när du gått ner till önskad vikt, vilka vanor gäller då?
Det handlar om att gå till roten o se vad det är som gjort att man hamnat där man inte trivs, o verkligen göra ändringarna-där.
Man behöver t ex inte sluta med kolhydrater eller socker som många gör! Men man kan begränsa intaget, beroende på hur vardagen ser ut.
Lightprodukter som jag brukat mycket, är jag nu mer rädd för. På riktigt. Det är SKRÄÄÄP o det är farligt. Så det ska man inte ersätta mot vanliga produkter. Bättre äkta socker!
En grej som jag kan berätta…
Under flera år så använde vi alltid Lätt Cremefraiche som sås istället för gräddfil.
Men när jag började läsa o kom till insikt om skillnaderna mellan dessa blev jag chockad. Man blir sååå lurad, så det gäller att ta reda på o inte låta sig luras av alla lätt-produkter! För lurad blir man! J
Läs på! Mitt bästa tips!
o tänk på att det handlar inte om att kämpa, utan om att leva!
Krampåer!
