Nu va det ett tag sen jag va inne o skrev nåt här..
Drar lite händelser kring förlossningen i komprimerat format!
Den 10 Februari var beräknat datum för Miriams ankomst. Inget speciellt hände.
Bara väldigt starka sammandragningar som kom ganska regelbundet, men inga riktiga värkar.
Förlossningen vill att vi ändå kommer in för undersökning på grund av sammandragningarna så vi åker in mitt på dagen, och förlossningen var inte igång alls!!
hallå! min barnmorska var så säker på att jag skulle föda senast vecka 39! en liten bebis!!
Hur som haver..
Vi kommer hem från Danderyd, som väntat, och går hem till Mamma o Pappa o lånar Skype för att prata med lillesyster som nu snart skulle komma! kände lite panik för att beställa allt man ville ha från USA som inte kunde köpas här..
efter samtalet hamnade vi i soffan på en låååång fikastund med mamma o pappa, och jag sa hur deppig jag började känna mig eftersom det var tungt, o inget var på G... o dagen D var snart slut! När klockan slår 22:10 är det dax för mig att resa mig o gå hem till Daniel o barnen (han gick hem tidigare med dem för att natta)..
MEN det är då det hela sätter igång, när jag reser mig upp ur soffan! :D
.."Mamma.. någonting kommer".. o nu kommer det mer... VATTNET GÅR!!!!!!!!!
JUBEL i mammas hall! :)
jag tar det ganska lungt, pappa hjälper mig hem (två minuters gångväg endast!)
Vi ringer förlossningen och förklarar o de ber oss komma in..vi åker in men fortfarande inga värkar.
Hem igen!
hela dagen den 11 februari spenderades hemma, jag storstädade för att "komma igång"!
Trodde ni! ha! utopi.
Men jag hade regelbundna sammandragningar nu, var 15 - 20 min. På kvällen började det kännas verkligare - nu låg jag hos Daniel i tv-soffan och fick massage och fick andas igenom värkarna som kom med ca 15 min mellanrum - segt.
Men de gjorde så ont att jag ville in! så vi fick komma in,
Kl 02 på natten kom vi in. Men de tyckte inte att värkarna var tillräckliga, jag var bara öppen 2 cm och livmodertappen var kvar ca 1,5 cm!
När kl var 03 frågade de om jag ville åka hem o invänta tätare starkare värkar - NEEEEEJ!
jag kände att det var på G, på riktigt. Smärtan eskallerade med varje värk.
När kl var 04 hade jag regelbundna var 5:e - 7;e minut och hade öppnats 4 cm! Lustgas sätts in - äntligen! den var så efterlängtad!
Härifrån gick det undan! Läkaren sa att bebisen väger max 3,700g absolut inte över 3,8.. så jag valde att föda utan EDA (epiduralblockaden).
Det gjorde fruktansvärt ont denna gång. Hur som helst. Klockan 8,55 föds vår 4995 g bebis- Miriam Maria. 4995!!!!!!! hon e alltså större än alla sina syskon vid denna ålder :)
men som alltid var smärtan glömd så snart hon var ute! visst, hon fastnade med axeln på vägen ut, o hade navelsträngen stramt runt halsen vilket gjorde Daniel o sköterskan oroliga eftersom jag inte kunde krysta ut andra axeln!!!!! de fick slita i henne och försöka lossa navelsträngen medans de sa åt mig på skarpen att KÄMPA Hanna!!! nu måste hon ut! gick inte.
Men jag gjorde en till kraftansträngning o de drooooog - o hon kom ut! Grå, svart.
Min första fråga var om jag gått sönder mycket!? för det gjorde så ont!!!! men inte en spricka, inte en enda bristning!! Tack Jesus!!!!!!!! o tack apotekets mandelolja!!! :)
De masserar o slår vår stora, lilla prinsessa... försöker få henne att vakna till.. sen fick jag henne på mig o det var en sån ljuvlig känsla! så efterlängtad!
Vad som e lite komiskt på ett sätt, men ändå inte... ja, jag var ju hög på lustgasen så mig störde det inte, var att utanför vårt rum höll byggarbetare på att bila upp asfalt - precis intill fönstren! vi såg deras skuggor hela tiden. Det var sånt liv! sånt oväsen! så Daniel sprang ut en gång o krävde att de skulle ta paus för min skull, men de fick inte för sin arbetsledare.. sen krävde han att de skulle vända sina byggfläktar FRÅN våra fönster så det inte luktade så starkt in i vårt rum! det gick bra :) men just under krystvärkarna fick Daniel nog igen! han sprang ut o sa att "min fru håller på att föda vårt barn!!!!" lägg ner bilmaskinen!! jag låg där inne o krystade o var så rädd att daniel inte skulle hinna in till mig, det var ju han som skulle ta emot sin dotter, precis som alla andra våra barn!
Men han hade gott om tid :)
När Daniel återberättar förlossningen för mina föräldrar gråter de av skratt, Mamma vill absolut att Daniel ska göra en sketch av den, för det är mer komiska inslag... hur jag slår av en barnmorska sina glasögon... hur jag i panik ringer på larmet fastän rummet är fullt av alla jag behöver! Jag kräver att narkosläkaren kommer med EDA tillslut när jag e öppen 7-8 cm - hon kommer - men jag avfärdar med att jag VILL klara mig utan! Hon går.. men jag larmar strax igen! EDA!!! hon kommer... jag avfärdar ännu en gång! VILL ju klara mig utan.. då hör jag hur hon förklarar för barnmorskorna att hon inte kan komma en gång till nu, utan att jag fick klara mig utan det nu - sista chansen alltså. Jag var ju öppen 8 då och blev peppad av bm-orna!
osv..
Mycket annorlunda förlossning. Rolig o hemsk och alldeles underbar!
Nu har jag inte tid att kontrolläsa mitt inlägg här, nu har jag bara skrivit ner rakt av utan att tänka på ett bra upplägg... men men,
Miriam e född, hon ligger här i vagnen o snuttar på sin napp o stuttetrasa som vanligt :) ganska vaken!
Daniel skypar med Lettland bakom mig här, o jag ska sätta fart med jobbet- NU! ganska mycket att göra idag.
en text som e så underbar kom till mig i morse, i duschen..
"Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Att sin dyra egendom bevara,
denna omsorg har han lagt på sig.
“Som din dag, så skall din kraft ock vara,”
detta löfte gav han mig.
